Det finns skolor i Linköping där hela världen samlats, deras avslutningar kommer jag att sakna eftersom barnen, eller tonåringarna snarare, gått ut den skolan.
Kommer att sakna scenen, med Hela Världens Värden samlade. Kinesiskt ursprung, arabiska, svenska, engelska, spanska, en och annan afrikan. Kanske till och med någon från det nya landet i väster, USA. Ingen eskimå har jag sett, men man kan inte få allt.
Hela Världens Värden är samlade, på scenen, förhoppningsfulla nior, nervösa treor.
Sedan kommer avslutningen: Ettorna ger varje nia, varje nia, en ros.
De står på led, rosorna står i en hink på scenen.
Underbart, det gnistrar i åttaåringarnas ansikten. En del av niorna "Ser" dem inte. De är ju så små. Alla har vi ju varit det, men är man nia står man på tröskelen till vuxenvärlden. Och man vill nog inte riktigt gå över den.
De vet däremot, att de en gång stod där. De kanske minns känslan, men inte nu, nu ska de Vidare, Välja, Våga och Vinna.
De stod där en gång med en ros, som skulle delas ut till "De där stora". De som nu står rustade
att nyttja Hela Världens Värden.
Bokfrågornas ABC hos enligt O
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar