Det har hänt två gånger förut. Först med Ecke sedan med Sven. Den senare skrev en nekrolog i Sydsvenskan - tror jag det var - om just Ecke. Fantastiskt formulerad.
Nu har Lars Ödkvist lämnat jordelivet hans finurliga framfart på jorden sker nu annorstädes. Men som man minns honom. Åkte till ett ekumen-möte för längesedan med honom. Han berättade om hus och människor i desamma som vi passerade på vår väg till, kan ha varit Göteborg, minns inte. Det visade sig - så klart - att allt var påhittat! Möjligen blandat med uns av sanningar. Det får jag aldrig veta.
Sjunger på Lars begravning. Det blir lurigt. Men vi är många sångare som kommer att sjunga misstänker jag. Så man stödjer sig på varandra.
Du är saknad Lars, senaste gången - som blev den sista - jag mötte dig var på Linköpings Studensångares 50-års jubileum. Minns det mycket väl. Sonen var med och ledsagade dig. Men. Det fanns en sak i din framtoning som lyste igenom även då: finurligheten.
Vila i frid.
Själar tar aldrig farväl.
