Olika kulturer - det är svårt det

Eller?

Skulle inte tro det, man får vara vaksam på små signaler. Små ändringar i läget, i sinnesstämningen hos de man möter. Vaken på ett inre sätt liksom. Genom sig själv känner man andra.

Visst, det finns kulturella skillnader som manifesteras i klädsel, religiösa riter, matriter (teriten i österlandet exempelvis) och andra riter. Alla i ett land är präglade på ett eller annat sätt av landets historia.

USAs historia är kort, de beter sig och är som tonåringar. När man tänker efter. Då får man ju tänka efter. Sverige liknar inte längre ens en ankdamm, det verkar vara små yngel som nafsar åt sig av vad dammen har att erbjuda. Några simmar omkring och övervakar, på ett sätt som inte försiggår ens i - såvitt vi vet - tonårsdammen USA.

Österlandets historia är mycket lång, när vi lekte dadda hink och spade skrev de tecken i sanden, eller gjorde kaligrafi. Visst, det finns dårskap i exempelvis Kina, men mycket klokskap. Veckans Affärers specialnummer om Kina är tänktvärt. Precis som Fredrik Härens föredrag förra året, det senare finns att beskåda på youtube så klart.

Hela Världens Värden

Det finns skolor i Linköping där hela världen samlats, deras avslutningar kommer jag att sakna eftersom barnen, eller tonåringarna snarare, gått ut den skolan.

Kommer att sakna scenen, med Hela Världens Värden samlade. Kinesiskt ursprung, arabiska, svenska, engelska, spanska, en och annan afrikan. Kanske till och med någon från det nya landet i väster, USA. Ingen eskimå har jag sett, men man kan inte få allt.

Hela Världens Värden är samlade, på scenen, förhoppningsfulla nior, nervösa treor.

Sedan kommer avslutningen: Ettorna ger varje nia, varje nia, en ros.

De står på led, rosorna står i en hink på scenen.

Underbart, det gnistrar i åttaåringarnas ansikten. En del av niorna "Ser" dem inte. De är ju så små. Alla har vi ju varit det, men är man nia står man på tröskelen till vuxenvärlden. Och man vill nog inte riktigt gå över den.

De vet däremot, att de en gång stod där. De kanske minns känslan, men inte nu, nu ska de Vidare, Välja, Våga och Vinna.

De stod där en gång med en ros, som skulle delas ut till "De där stora". De som nu står rustade
att nyttja Hela Världens Värden.

Twingle Twingle little star - how I wonder

Twingly, som de heter egentligen har funnits ett tag, men var? På nätet så klart, men var fysiskt. Hongkong? Indien? Nix, här i staden upptäckte jag idag. Roligt att se skylten, men vad gör de?

Veckans Affärer skrev för någon vecka sedan om den intressanta idén, i stort sett samtidigt som jag snubblade på deras lilla men fullt synliga reklamskylt nere på ett av Linköpings torg.

Twingly knyter samman blogosfären med media, DN använder den och det finns flera tidningar som nyttjar denna nätsociala möjlighet. Båda parter tjänar på det: Jag länkar till dig så länkar du till mig. Ryggar klias reciprokt. Denna till synes enkla ursprungsidé utvecklar sin kliarskara och kliar vidare mot mer lukrativa marker. Så klart. Det ska man göra. Det är bra.

Lindex inleder försöket genom att låta sig bloggas om, på ett slags - men ändå inte misstänker jag - kontrollerat sätt. Det okontrollerade ligger i att låta såväl produkter som företag kommenteras av hela den lindexintresserade världen med sina värdeomdömen om just Lindex produkter. Även de som kanske tycker att Lindex tycker är bajs kommer skriva om Lindex och reciproklänka, eller twingla som det kommer att heta snart. Snart kan vara om en timme, eller fyra veckor. Att googla som verb betraktat tog ett tag, innan det satte sig.

Twingle engine - tvåtaktsmotor, som utför förbränningsmotorns fyra faser i endast två takter, där fyrtaktsmotorn behöver fyra takter. Under endast ett varv fixas frammatningen av en axel. Internetaxeln. Twingle-motorn har två kolvar inuti en cylinder, om jag förstår teckningen rätt. Puch - en gammal goding till moped - nyttjade tekniken under sina tidiga år, den övergavs någonstans 1970 på grund av komplexitetsgraden vid tillverkningen. Ersättaren använde en kolv inuti cylindern. Enkelt och lätt.

Men inte på nätet. Där, snart 40 år senare efter den mekaniska dödsrycket återuppstår de två kolvar - de två siterna - inuti internetcylindern (säg det efter fyra glas vin :-).

Undrar om inte namnet kommer därifrån? Jag vet inte. Men kul att fundera.

Fungerar twingly? Jajjemen. Varför vill jag inte helt och fullt berätta men genom att nyttja twingly rent privat fann jag till min stora förvåning att just den twinglade bloggen hamnade på de tre högsta platserna på Google.
I en sökning med totalt 160 000 träffar i sin träffbild...och bloggen startades under förra veckan.

Från noll visibilitet på Google (i stort sett internet idag när det gäller sökning, altavista var ju dock i princip först) till de första tre platserna bland 160 000 aspiranter. Det ni!
[Tittade nyss igen, nu är de fyra första belagda, träffbilden har nu 194 000 träffar]

Ett enda ryggkliande lyfte bloggen till de tre översta platserna. Och det utan att betala en enda krona till sökalgoritmkonsulterna. SLUTA LETA - som ett annat företag i Linköping hette under början av 80-talet.

Gå till Twingly.

SOA-kören börjar DOA, eller var det tvärtom?

I bakgrunden på alla soloartisters framträdande står en DOA-kör. Att sedan DOA betyder Dead On Arrival har inte slagit mig förrän alldeles nyss, när jag skrev DOA-kör med versaler.

Doa-kör är ju en doa-kör, en gammal beteckning som med rätta ogillas av just bakgrundssångare av båda könen. Numera heter det background vocals, om ens det. Bakgrundssångare, eller bakgrundssångerska, eller kanske bara kören. De är inte utfyllnad, eller ett bihang. De ingår i hela sången, som en del.

Några av dem har ju rönt svenskt intresse genom att hon (Nina heter hon i förnamn) inte fick "synas" på videon. Men sjunga skulle hon, och det gör hon med den äran, numera med Jonas Gardell. Eller i alla fall senast jag hörde talas om henne. För ser henne gör man ju inte, eller i alla fall mer sällan. Trams och fjant är vad Det är.

SOA - Service Oriented Architecture skrivs det mycket om nuförtiden i datortidningarna, månne Same Old Architecture... Oavsett uttydningen av akronymen är den här för att stanna, som alla akronymer marknadsavdelningar hitte på. Stannar gör den. I alla fall att döma av marknadsundersökningar och antalet tidningsartiklar om ämnet. För att inte tala om antalet konferenser som handlar om SOA. Internutbildningar och annat.

SOA myntar moderna, ibland musikaliska, begrepp som orkestrering. Men också traditionella som tjänster, XML, UDDI, SOAP och Gud vet vad, apropå Gud. Den som läst sin bibel (Pred 1:9) har anledning av tvivla.

Som vanligt handlar det om att se till att saker och ting är på rätt plats i rätt tid och att datat är rätt. Lite snabbt ska det gå kanske också, i alla fall en del av datorsystemens göromål.
Hur detta kopplas ihop har sedan urminnes tider inte spelat särskilt stor roll.

Nu tenderar ju saker att gå så rasande raskt att man lurar sig på snabbheten. Ibland finns den där utan att behövas. Mitt kära realtidsexempel finns kvar; att lagra mätpunktsvärden varje timme (vecka, eller år för den delen) är också realtid. Det är inte nödvändigtvis rekordsnabbt.

Rollodexen finns fortfarande kvar kanske i fysisk form till och med på journalistens skrivbord. Tror inte den kommer att SOAfieras på nätet. Om så hände kunde bloggare ha fiesta, och journalisterna få ta en lång ofrivillig siesta.

Sätten genom åren att tillverka datorsystem med data i sig har varit många. Modul-programmering, händelsestyrd design, datamodellering, objektorienterad design, aglie, test driven development. Ja ursäkta att jag blandar engelska och svenska. Begreppen togs från hårddisken i mitt huvud.

Som gammal IT-räv betittar man det "nya" och drar sig till minnes Pred 1:9. Sedan får man testa lite kodsnuttar här och var, och kika. Lägga in det i sin egen minnesarea och försöka begripa vad som menas.

Så att man kan liksom sjunga solo sedan, och inte bara doa - eller bakgrundsjunga - i SOA-kören.

Det är klart man kan göra rätt

Så är det nog, men är man politiker betyder det att man gör rätt om man korrekt beskattar folket. På den punkten råder det inget tvivel om när jag med stigande förvåning läser ett politikerförslag om mobiltelefonskatt. Ja, alltså på företagets tillhandahållna mobiltelefoner för arbetet, inte för privatpersoners mobiler.

Tack och lov.

Den undersökande journalisten gör sitt skrivbordsarbete och redovisar sina rundringningar, rollodex-övningen, där målet gissninvsvis är att få läsaren att förstå att Herr politiker har rätt.

Det är svårt att göra rätt. En av mina kompisar säger "Gör om Gör rätt". När jag gjort fel åt pipsvängen.

Det är så svårt, menar Herr politiker, det är så svårt att han transporterar sig ut från kontoret till foajén (Våra Ord: "sällskapssalong för publiken på en teater") för att få sig ett gott skratt.

Mitt fastnar i halsen. Skatteindrivningstilltaget är lätt att åtgärda.

Så här gör man rätt:

1. Lägg in de privata numren med prefix "jag betalar själv".
   Saken är biff. Du betalar dem själv.
2. Problem med att veta om vissa kontakter är att hänföra sig till privata samtal?
   Lägg då inte två nummer, om du är byråkratiskt lagd. Annars betrakta det som arbete tills någon påstår motsatsen.
3. Ge tusan i att gå ut i foajén.
   Enklaste punkten.
   Svara inte i telefon när du är på teatern. Torde vara självklart, att sedan riksdagsdebatter på ett vis är en pinsam blandning av tragedi och komik är en annan sak.
4. Reser du ofta utomlands - skaffa en privat mobiltelefon - eller använd skype.
5. Irriterar du dig, som jag på surfkostanderna inom EU?
   Ring operatören och hänvisa bland annat till EU-regeln om fri handel.