Livet sägs ju gå vidare.

På något sätt gör det också det. Men det "tar emot" som någon sade. Ju äldre man blir och ju mer man vet desto mer verkar det - understundom - ta emot. Det tar emot att höra på korkade replikskiften på bussar, tåg och fiket. Det tar emot att behöva arbeta...ja, ibland faktiskt. Men det finns de som inte har något arbete. Så man ska vara glad.
Inte för det lilla.
Utan för det stora.

Att leva. Minns ni filmen som jag skrev om. Minns inte om det var på denna mer långsamt uppdaterade blogg eller den andra. "Jag har inte tid att gå omkring och hata någon". Sade en kines där som hade fått cancer. Klokt.

Men när det är mycket död omkring en är det lurigt att hitta livet. I alla fall för mig. Som faktiskt älskar det mer än något annat. Jag vill vara med länge. Jag vill se hur det går. Jag vill möte mer människor. Det ger så mycket mer.

Att mötas.