Javisst, klart man ska kunna basala räknesätt...

Att gå så längt att man är uträknad ifall man inte kan elementa i matematiken vete tusan. Men rubriksättare är ju...rubriksättare. Med makt skulle jag vilja påstå.

Visst de ska ju få oss att läsa artikeln, ibland är det som om rubriken blir det vi minns. Bara den, i denna snabba värld av ett informationsflöde där plus ochngånger inte räcker till, man får ta till logaritmiken. Eller exponentiella funderingar för att beskriva flödet. Bombardemang har någon sagt. Vi drunknar "> i information säger en annan.

Det är då det viktiga kommer in, sorteringen av all dynga - ja faktiskt mest dygnsdynga - vi ser. Hör kommer rubrikens makt in. Vi minns det som skymtar förbi, till slut blir det en sanning, sanningen.

Öurigt då om man inbillar sig att det inte finns tid att läsa och begrunda. Ta dig den tiden, läs med pennan i handen och hjärnan på. Din hjärna rymmer erfarenheter av det du just läser. Reflektera, fundera, tetsa och granska. Ligger det något i artikeln. Som just den om uträkning.

Tja, lite. Men jag har en god vän som varit ordförande i uppfinnarföreningen, dyslektiker. En annan som måste dirigera med hjälp av trianglar ( om det är tretakt, annars rektangel) i stället för gängse taktvisning. Hon är disputerad matematiker.

Tror inte ett ögonblick på att man är uträknad omkörd eller bortsprungen om man inte kan fundamenta i matte.för då kan man något annat. Sätta rubriker kanske...