Javisst, klart man ska kunna basala räknesätt...

Att gå så längt att man är uträknad ifall man inte kan elementa i matematiken vete tusan. Men rubriksättare är ju...rubriksättare. Med makt skulle jag vilja påstå.

Visst de ska ju få oss att läsa artikeln, ibland är det som om rubriken blir det vi minns. Bara den, i denna snabba värld av ett informationsflöde där plus ochngånger inte räcker till, man får ta till logaritmiken. Eller exponentiella funderingar för att beskriva flödet. Bombardemang har någon sagt. Vi drunknar "> i information säger en annan.

Det är då det viktiga kommer in, sorteringen av all dynga - ja faktiskt mest dygnsdynga - vi ser. Hör kommer rubrikens makt in. Vi minns det som skymtar förbi, till slut blir det en sanning, sanningen.

Öurigt då om man inbillar sig att det inte finns tid att läsa och begrunda. Ta dig den tiden, läs med pennan i handen och hjärnan på. Din hjärna rymmer erfarenheter av det du just läser. Reflektera, fundera, tetsa och granska. Ligger det något i artikeln. Som just den om uträkning.

Tja, lite. Men jag har en god vän som varit ordförande i uppfinnarföreningen, dyslektiker. En annan som måste dirigera med hjälp av trianglar ( om det är tretakt, annars rektangel) i stället för gängse taktvisning. Hon är disputerad matematiker.

Tror inte ett ögonblick på att man är uträknad omkörd eller bortsprungen om man inte kan fundamenta i matte.för då kan man något annat. Sätta rubriker kanske...

Se där..."Från folkhemmet till Billy"

Per-Albin Hansson instiftade folkhemmet och Ingvar Kamprad möblerade det

Det handlar om att exportera inte bara en vara utan ett sätt att leva, ett sätt att vara. Så på det viset exporteras inte bara substantivet utan även verbet.

Verbexport kontra substantivexport kunde man säga alltså.

McDonalds har inte bara exporterat ett verb, de har exporterat hela amerikanska kulturen, med kör-in-ställen och hela millevitten. Det är en bedrift i sig, jag undrar om någon av internetbolagen kommer att exportera så mycket som McDonalds, och för den delen Burger King. Fast de senare lever lite på de tidigares framgångar.

IKEA är på god väg att exportera folkhemmet, eller på vilket sätt man skall inreda folkhemmet. De är också på väg att exportera svenskheten, på varje IKEA-butik i andra länder finns Kalles Kaviar och knäckebröd att köpa. Till gagn för utvandrade svenskar får man förmoda. Men vem vet.

Kanske vi snart ser en drös taiwaneser, fransmän och italienare äta sill, dricka snaps och äta knäckebröd på speciella knäckerior. Eller snapserior.

Dalarna - svart bälte i turism och öppenhet

Bra och fin tävling... Masrally får en annan innebörd.
Dalarna har levt på turism så länge jag minns, varumärket står pall för det mesta och kreativiteten flödar.

Har bevistat ett fik i Rättvik långt innan marknaden skulle äga rum. Fiket var en smältdegel för spånplatteövningar. Samtidigt som man löste konflikter på ett öppet och ödmjukt sätt. "men peckosolles har hatt di där ställe hela Guillou". "kollo, men ä borti tok nu för...".

Ja, ni förstår.

Blott i det öppna.

Krigets återkomst...jag säger dåde dåde.

Varit där. Gjort det. Pyttemjuk ska kriga mot Jobs. Igen. Förra gången gick det väl ganska bra. Men tusan vet om inte Jobs är mer i molnet och där man ska vara än pyttemjuk. Det tror jag.

iPad har ett sug som den första - ni minns ET-macen - hade...:-)

Vi får se hur det går, Microsoft har mobiliserat säljarna. Som kanske använder iPad om några månader för sina säljförsök...:-)

Erik Lindman - ett konstnärsnamn att lägga på minnet

Som sagt. Hanses hemsida återfinns på nätet, så klart, var annars.

Som om hemsidor fanns hemma. En sida av hemmet, tja, det finns ju fyra, vi har bara två, sonen vår har två med. Men insidor, det är ju också en sida av hemmet: en hemsida.

Det finns det många.

Rent krasst så ska det väl vara ombonat. Hemmet. Och sidorna.

Hmmm...man får tänka så här efter jul.

Samla styrkorna.

Både de inom familjen, de är ju ett år äldre nu. Barna. Har man inga så man själv ett år äldre.

Man gör en inventering och sedan kör man på. Men inte med gaspedalen, utan stilla uppvaknande.

Finns engelska bland dina språk rekommenderar jag varmt den här.

Den tar Maslow ett steg till.

Manifestdebatt

Bara ordet liksom.

Lyssnat lite på vågorna, radiovågorna och debattdito på radion. Lite underhållande. Nu i dagens DN står att läsa en slags mota - som Sten Broman och/eller Povel Ramel införde på restaurangen till notan - från läsarna.

Är det just inte det som är det viktiga? Att läsa. Jag drar mig till minnes att jag läste som liten, 12-15-åring. Allt från Kalle Anka till bibeln. Det var ju så bra berättelser.

Sedan läste jag vidare, lite Science Fiction, lite deckare. Men inte när jag var liten. Då blev jag rädd, fanns ingen anledning. Nu gör jag det gärna. Donna Leon helst. Venedig är så vackert beskrivet i hennes böcker, och familjen så kärleksfullt verbalt tecknad.

Tja, se'n då? Det blev Georg Henrik von Wright. Snubblade in på Wittgenstein - alla förtår ju varför man gör det då. Sedan tågade det på. Filosofi-böcker - alltså filosoferna...inte de böcker som skriver OM filosoferna. Kanske ibland i någon känsla av jag-vet-inte-vad. Sociologi. Nu läser jag Peter Gärdenfors. Älskar honom.

Läste Peter Nilsson - hette han väl? - han som dog för några år sedan. Underbara böcker. Fysiker var han. Skriva kunde han, inte bara om atomer, bitar och elektroner. Hans meningar längtar man till.

Så - från Kalle Anka via bibeln, deckare, matpornografi, kultur- och idéhistoria, böcker på olika språk, world philosophies samt en bok om afrikansk filosofi, och sedan...nå...vadå manisfest?

Det viktiga är väl att vi läser. Alla har ju favvosar. I läsningen. Ne touch pas mon favvo. Eller så.

Läs du - det skadar inte. Liten men dock travesti. På vem? Tja...läs...så vet ni.