Andante

Långsamma tankar i en snabb värld.

2013-01-17

Att äta lunch med ett proffs

Det hade jag inte väntat mig, men det var fullt på lunchstället. Så jag tog min plats längst in, ensam på ett fyra-bord. Lade jackan där, och lite papper. När jag kommer tillbaka efter att ha fått dagens lunch från det underbara hot wok-stället på Karlavägen sitter en person där.

"Är du ensam, kan vi samsas?" blev inledningen, lite trött sagt, sådär blodsockertrött sagt. Precis i samma läge som jag var i, faktiskt. Jag åt lite sent den här dagen, idag var det förresten, vid pass kvart över tolv. Svarade så klart "Ja, det är klart".

Sedan uppstod ett litet bekymmer, ett litet, skulle jag rakryggat sätta mig mitt emot denna min nyligen funna lunchkompanjon? Det var, och är, en kvinna och det är lite lite påträngande att sitta mitt emot en ensam kvinna så där oförhappandes. Men jag tog mod till mig, och slog mig ner framför henne under det att hon hämtade soya till riset.

Vi mumsar lite på varsitt håll och när blodsockret i alla fall var vid vaderna, på mig, säger jag "Och julen den var bra?". "Jo, tack, fridsam" svarade hon.

Jag var tyst. Jo, jag kan det! Så det så! :-)

"Vi firade jul den 16/12, så sedan när det var - så att säga - jul var det fridsamt".

Jag svarade lite osammanhängande något om att en del företag i Linköping där jag bor faktiskt hade julfesten i januari. Det låter klokt, sa jag. Ja, sa hon, det är ju bättre för företaget.

Sedan språkade vi om Jordanien, om våndorna att bo på hotell, jag berättade om att en vän gör det på små orter. Eller gjorde, under den tiden hon arbetade för Friends. Vi fortsatte med att utbyta lite saker om livet och så. Inte kärleken och döden. Det hinner man inte på en lunch. Tror jag.

Hon är numera inte framför kameran. Utan utbildar tv-producenter och en del andra. Vi talade om min mamma, sedan efter ett tag lyfte hon med orden "Tack för trevligt sällskap".

Jag kan bara säga detsamma. Innerligt tack, Stina.

Inga kommentarer: